I Cars 2 så blir bärgaren väldigt missförstådd. Ingen tror på de äventyr han är med om.

Hans vänner börjar till och med tvivla på det. Och tycker att han är väldigt konstig.

Ofta känner jag mig lika dum/missförstådd! Och det beror nog på att jag är så annorlunda jämfört med många andra. Jag läser mycket konstigheter och tycker det är itnressant. Så när jag berättar om dessa tror folk att jag har en livlig fantasi.

När folk frågar mig om mitt liv. Ja då svarar jag. Och jag bryr mig inte om jag säger att min lillebror blivit kidnappad. Att både min pappa och mamma suttit inne. Att min foster pappa tagit livet av sig.

Eller.. Det är klart att jag bryr mig. Det är ju mitt liv. Men jag bryr mig inte om folk tror att jag hittar på. För hur mycket de  än tror det. Kan de inte göra någonting av det mindre sant!
Jag har en stor förmåga att snappa upp och läsa mellan raderna och förstå sådant som andra inte ser/hör.

Däremot har jag svårare för "vanliga" saker. Som att lära in, eller vara normal.

Jag lever i nen bubbla och förstår absolut inte hur andra människor tänker. När folk förklarar för mig hur de har uppfattat en sak tycker jag det låter genialiskt. För jag tänker aldrig som någon annan....
Det första minnet jag har ang detta konstiga tänkandet kommer ifrån 11/9.

Ja DET 11/9 Då jag tyckte att det inte var en sådan stor grej att några plan flugit in i byggnader?!
Ja visst var det hemskt och fruktansvärt. Men jag var 13. För det första förstod jag inte vidden av det hela. Att USA än idag krigar pga det. För det andra blev jag så paff över hur smart min mamma var som förklarade för mig vad det handlade om på riktigt! Hon berättade för mig.. Ett "barn" Som om jag vore vuxen. Och jag kände mig så stolt över att hon för första gången inte tilltalade mig som just ett barn!
Egentligen borde jag kanske minnas vad hon sa men det gör jag inte. Jag minns bara att vi stod framför tv när vi kom hem från Ge-Kås och hon såg helt förfärad ut.

Antar att jag måste haft precis samma min under den förra tsunamin i japan. Då liten frågade mig "e de mamma"

Eller när Idioten (vars namn inte förtjänas att spridas ännu mer) i Norge helt iskallt mördade som om det inte fanns en morgondag. Det finns få saker som drar mitt intresse som galna händelser eller stora tragedier. Vilken modell på tröja som är modernas just nu och vad grannen gjorde inne på toaletten när denne skrev en status på Facebook är hur ointressant som hellst!

Och när jag läser om  dessa tragedier så gråter jag som om en närstående dött. Mitt sinne klarar inte av att hantera det som hänt och därför försöker jag förstå genom att veta så mycket om det jag bara kan!

Krig däremot vill jag inte veta ngt om alls. Det är jag så sjukt less på. Jag koller inte ens nyheterna för jag tycker välden är så jävla hemsk,..

Eller som den gången jag gick i gymnasiet. Vi skulle få besök av ngn minister. Skolan blev bombhotat och brandlarmet gick.
När vi sdtår därute så går jag ifrån min klass för att fråga brandmännen vad som hade hänt. Och de var ju såklart upptagan. MEn ajg tyckte det var konstigt att de inte gick in i byggnaden.

Så Jag stog där och lyssnade på vad som sades och så fick jag ganska snabbt reda på att det var jsut bombhot.

Jag gick tillbaka till kalssen. Och sa det. Det är bomhot pga ministern skulle komma hit (minns inte vem)

Behöver jag säga att ministern i detta fallet ställde in sitt besök till oss? Och att ingen av mina klasskamrater trodde på mig? Och att dagen efter när läraren berättade exakt samma sak, Bomhot osv... Att jag satt emd ett hånflin ner i min anteckningsbok och klottrade. Samtidigt som jag tänkte"VAD VAR DET JAG SA" mot mina klasskamrater som nästan alla hade vänt sig mot mig nu lite skamset. Ja förstår ni. Jag behövde inte trycka upp i deras ansikte att jag faktiskt hade rätt! Att jag faktiskt inte ljög.

Men jag hade nog själv haft svårt att tro på detta om någon annan hade sagt samma sak.

Och inte bara en gång utan nästan varje vecka komma med ny "OTROLIG" fakta som är för bra för att vara sant..

Tack och lov har internet blivit så stort nu att var och en har en liten enhet de kan kolla upp det jag säger så vet de att jag inte är tokig trotts allt....

Hörs....