Jag tror det var för ca tio år sedan som jag för första gången kom i närkontakt med droger...
Då var jag 13.. TROR, jag är inte helt säkert... En klasskompis till mig drogade och jag träffade honom hög ute på "stan" som vi kallade det då.. Jag gick i 7:an och visste sedan ungefär 4 år tillbaka vem killen var.. Han och hans kriminella pundargäng var ute och rökte på..

Då var det fortfarande lugnt och killen använde inget mer än Marijuana (stavning??)

Jag har ju som alltid varit tjejen som känner alla och inte håller mig till någon speciell. Så jag hängde med dessa killar från gång till gång. Även om jag inte andvände droger accepterade jag dem för dem "för de dem var"
Det är det bästa med min foster mamma.. Behandla alla lika, tills de inte längre förtjänar det. Då kan man skita i dem istället.

Har alltid haft lätt för att passa in, speciellt med killar. Antar att det har med mina två bröder att göra...
Vi är flest tjejer i familjen med bröderna ligger mig närmare om hjärtat pga ålderskillnaden.

Vi drog till skolan nere vid granaten (minns inte vad skolan hette) Och där fortsatte de. Vi hade riktigt kul även om de var så höga att de skrattade åt minsta lilla... Zakarias och några till var med...
Jag förstod ju att det var fel men jag gjorde ju inte fel själv...

Andra gången jag träffade på droger var på en fest när en kille jag var så fruktansvärt kär i erbjöd mig att prova röka på inne på toaletten.. Nejtack.. Jag tappade intresset för killen direkt! Behöver jag nämna att jag aldrig skämts för att tacka nej till dessa erbjudanden?


Tredje gången.. samma kille som första gången. Jag sov hos min dåvarande bästa kompis.. Henne övergav jag pga olika åsikter men det är en annan historia.

Vi båda var kompis med killen från klassen och han knackade på hennes dörr sent på kvällen.. Han sa att polisen var efter honom och att han behövde mat och ngnstans att sova.. Dethär var ungefär ett år senare än första gången.. Nu hade killen i fråga hållt på med tyngre saker och jag hade mer eller mindre dragit mig undan honom och hans gäng och tagit avstånd till all skit de höll på med...
Så vi gav honom lite frukt och en filt så fick han sova i trappuppgången. Vi lät honom inte komma in i lägenheten..
Han var tacksam. Anledningen till att polisen jagade honom var att hanstulit en bil nere vid dalen..


Härefter blev det väldigt lugnt och fjärde gången jag fick riktigt närkontakt med droger igen var när jag träffade Fredrik. Vi var ute med jobbet och festade.. Några killar rullade jointar inne på toaletten och några snortade tillochmed inne på tjejernas bastu. Att de valde tjejernas bastu var enkelt. Killarnas bastu var igång och där inne sprang folk titt som tätt..
Jag hade det på film t.o.m.. Tills för ngn månad sedan när min telefon började krångla som mest..

Ja det satt folk omkring mig och drogade.. Själv stod jag brevid och uttryckte starkt mitt ogillande men enbart mot droger. Inte mot personerna jag hängde med. Skulle jag träffa dem idag skulle jag bli jätteglad och krama om dem. Men aldrig att jag skulle tacka ja till droger.. aldrig... (nåja det har florerat kraftigt runt omkring mig i flera år men jag har ju själv tagit avstånd tydligt och på så sätt har de lyckats hålla sig undan mig..)

Dethär är en del av mig jag behöver släppa.. som jag behöver berätta förut. Folk som tror att jag alltid gjort som alla andra, som aldrig vågar gå min egna väg och som tror att jag betedde mig precis hur som hellst när jag var tonåring..

Jag har haft det svårt. Jag har inte varit den snällaste flickan.. Men jag har haft gränser. Jag är inte bra på att skriva och inte på att förklara vad jag vill ha fram. Men jag vill säga att jag är stolt över att aldrig tackat ja till den skiten som det innebär och till att ha vågat säga nej inför ett tiotalpersoner som inte haft samma tycke som jag.

Hur hade du gjort?

För tio år sedan fanns det i en trettonårings liv.. När min biologiska mamma var lika gammal som jag var hon inte lika stark. hon åvgade aldrig säga nej.. hon var 13 första gången hon testade droger. Då var hon redan alkoholist sedan 12 års ålder och valde tyvärr fel väg. att det skulle krypa ner i åldrarna är ren bullshit.. det fanns där då. för 30 år sedan. Det finns fortfarande kvar... men tyvärr har det blivit vanligare och jag hoppas jag kommer kunna skydda och rädda ungdomar och barn från det i framtiden.. Oavsett om det är en eller två, Mina egna eller adnras..  Kan jag hjälpa någon är det värt mer än allt annat... Så är det jämt..