För ungefär hundrade gången så går filmen Despicable me på tv:n här hemma.
Lillen gillar den och när man är sjuk orkar man inte göra så mycket annat än att dricka lite välling och kolla på film.

Han har varit och vaccinerat sig inför Thailandsresan. Och sen igårkväll har allt varit jobbigt och gnälligt.
Det är inte lätt att vara sjuk som vuxen. Tänk då att vara barn, inte kunna säga vad det är och inte känna sig förstådd för man bara gråter hela tiden.

I Fredags kväll så var vi ute och lekte. Lite för mycket för att vara mamma tror jag.
Ryggen ville inte riktigt hänga med. Hängde upp sig på något vis.
Låg där på marken och kved mig. Och mitt i allt gjorde liten en olycka.

Fredrik sprang hem för att hänta bil och lösa all världens problem som vanligt.. Vilken hjälte :)