Hur mycket man än tvättar finns det alltid tvätt kvar... Hur mycket man än städar är det grejjer kvar på bordet. Och hur mycket man än diskar så är det alltid någon kopp eller sked kvar i diskhon när maskinen är full.

Hur i tusans namn klarade min *mamma* egentligen av det när vi var mindre?

Som mest var vi väl en 10 pers hemmaboende? Visst fick vi hjälpa till mycket.. Men ändå?

Jag förstår verkligen inte hur det alltid kunde vara så rent överallt. Aldrig någon disk framme. Alltid rena kläder. Alltid roliga aktiviteter.. Huuu!! Önskar hon kunde skriva en handbok på allt det hon lyckas med jämt!

Mammor visst är de fantastiska.. :) (Nåja, oftast då. De som tar på sig mamma rollen iaf!)

Vi är 2½ här hemma och ibland känns det som om vi är 20 stycken som jag går och plcokar efter hela tiden...

Jag frågade en av mina systrars man en gång hur de klarade att ta hand om 4 barn så bra? Med planering sjukdommar, skola, Mat, städning... Osvosv... Jag fick som svar att man inte gör det.. Att ibland så är det bara kaos. Men att man inte vill vara utan det.

Sen tror jag oxå att man vänjer sig vid allt. Jag tyckte det var jätte tråkigt förut att det inte var full fart och galenskap hela tiden.. Nu tycker jag nästan det är jobbigt om man är fler än 10?! Hur sjukt är inte det då!?

Jag älskar såklart alla på sitt vis. Var och en.. Men när alla är samlade så går min hjärna på högvarv och det blir lixom TILT TILT TILT i mina ögon. Då smiter jag gärna iväg en liten stund...