2012-01-27
 12:13:35

En känsla så svår...

Jag är inte bra på sånt här.
Jag skrev att de egentligen inte rörde mig i ryggen (FÖRSTÅ MIG RÄTT, SNÄLLA!)
När jag för drygt en månadsedan skrev om min släkting som drabbats av svår cancer.
Att jag sörjde för alla som var närstående och berörda. Men jag är jätte ledsen!
Jag är ledsen över att för det första! FÅ REDA PÅ DET VIA INTERNET!!
Nu fick jag iof veta det genom mina systrars bloggar. Vilket enligt mig är okej.
De har en jobbig tid de har så mcyket annat att tänka på än mig. Och mina världsliga bekymmer!
De måste ta hand och stötta de närmaste just nu. Därför accepterar jag det.
MEN!!!

Att folk inte har respekten att låta Facebook vara någon dag... Ser någon ett RIP + NAMN på facebook sprids det snabbare än pesten... För de tycker att de får mer blickar riktade mot sig än någon annan även om de inte ens kände personen!
De anhöriga får inte själva chansen att ringa runt till berörda och berätta det och kolla om de behöver stöd eller hjälp? Eller om de kanske själva behöver hjälp och behöver ringa någon....
Jag kände inte personen på ett privat plan. Men vi har många minnen ihop från när jag var liten. Vi var släkt även om vi inte hade blodsband. Jag sörjer för alla mina familjemedlemmar nu som går med sorg och som behöver bearbeta en annan människas bortgång!
Igår dog alltså mina syskons kusin i hjärtumör. Min mammas syskonbarn.
Min mosters dotter.. Mina sysslingars mamma. Och jag kan bara tänka mig hur svårt det är för hennes fru att ahntera sorgen nu! Efter någon som man älskar försvunnit så otroligt fort.
Vissa får inte ens chansen att säga farväl förens det redan är försent. En månad är ju inte heller så lång tid. Men jag är glad att de ändå fick beskedet innan så de han att träffas en sista gång. De som ville och klarade av det iaf.
Jag pratade med min äldsta syster i telefon nyss.. Hon lät trött och tom. Jag förstår henne. Men det var ändå skönt att ha henne i andra sidan luren. Hon sa att jag fick gärna komma på begravningen. Men jag tackade nej.
Jag förstår min familjs sorg. Det gör jag! Absolut, innan och utantill. Men jag har inte den kopplingen själv så jag vill inte ta någon annans plats. Tro att jag kände personen mer än vad jag faktiskt kan stå för.
Så idag framförallt tänker jag på min underbara familj och deras familjer! Och vill att ni alla ska veta att vi inte är ensamma.. Kram på er!!!



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: