2012-02-10
 08:31:09

Vad sa sjukgymnasten?

Var ju där igår och ska dit idag igen.
Han ska skicka mig på en ny undersökning där de ska gå in med kamera i knät och kolla hur korsbanden ser ut om jag förstått allt rätt..
Röntgen sa ju att det inte avr en skelett skada iaf! VIlket jag tyckte var tur! Men när jag pratat lite med Conny så upptäckte jag att det var otur. En korsbandskada är tydligen värre än ett benbrott... Typiska va? Där gick jag och var glad att det itne var ngt brutet som läkt fel eller så.. Conny har varit emd om en moppe olycka och kommer tyvärr ha problem med sitt knä hela livet. Vid 30 kommer hon ha artros. Stackars henne! Jag är oerhört lycklig att jag inte har det som henne. Hon är oerhört lycklig att hon inte förlorat benet. Sen finns det säker hundratals där ute som har amputerat benet som är lyckliga att de har livet i behåll... Så klaga aldrig


ALDRIG över dina problem. Ta det för vad det är. Man ska vara tacksam för det man har! Det kunde varit värre.
Många är rädda att deras barn ska dö. Och självklart är jag oxå fruktansvärt rädd för det. Men ska jag vara ärlig är jag nog räddare för att då själv. För OM det otänkbara skulle inträffa skulle jag ju ändå klara mig i all sorg och hopplöshet.. Men om jag skulle gå bort. Hur skulle det då gå för M? Nu pratar jag itne om när han är vuxen. Utan om jag skulle gå bort nu. Hur skulle han ta det. När skulle han förstå. Och skulle det påverka honom för resten av livet? Saker som han bara skulle vilja prata med mig om. Som han nu inte kan göra. Skulle han förstå hur mycket jag älskade honom. Skulle han få en rättvis bild av mig som mamma!? Usch! Sådant är fruktansvärt jobbigt att prata om så jag lämnar det nu!



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: