Att jag och M´s pappa inte alltid drar jämnt är kanske itne så konstigt. Det var ju därför jag lämnade honom.
Även om det var ett enkelt beslut så har det inte varit så enkelt efteråt. Vi har olika viljor och olika synsätt på saker och ting. Båda vill träffa M mer än vad vi gör!

Det går i omgångar detdär! Jag vill aldrig någonsin mer tillbaka till det helvete vi levde i då.
Men jag är oerhört glad att det går frammåt! Vi kan prata utan att skrika på varandra. Det är skönt.

Idag fick jag höra att lilla M är en liten terrorist på dagis. Han drar inte jämnt med ett utav barnen där och angriper honom. Då M är lite större så hamnar denhär mindre ungen under och försöker ta sig loss. Så min lilla mobbare är blåslagen. Faktiskt rätt åt honom. Inte så att jag inte bryr mig om min son. Men man ska inte behandla andra illa på det viset! Och synden straffar sig själv. Pappan har nu berättat för lilla M att man verkligen inte gör så!